18/12 – Kakans dag

“Kakans dag”. Vilken kaka ska jag då baka? Då detta även är den sista bakdagen på året och alltså den sista bakdagen i det här projektet jag haft att baka alla bakverk som nämns i vår kalender, bestämde jag att det var läge att fira med ett äkta kakkalas. Så jag bjöd in mina vänner på kakknytis. Och det blev massa kakor, av alla de sorter. Nästan sju sorter. Sex, närmare bestämt. (En fastnade tyvärr inte på bild.)

Min gamla spårvagnskollega Lisen hade gjort lussesemlor med lingongrädde, enligt inspiration från vår kollega Ola. Ovanför dem på kakfatet ligger glutenfria pepparkakor som Lovisa bakat. De ackompanjerades av en hemgjord vegansk gorgonzola som står bredvid på bordet. Högst upp ligger kokos/havrekakor som jag bakat. (Också de glutenfria.) Johan hade med sig en liten prydlig och fin äpplekaka och Sandra hade bakat nån sorts “rysk pepparkaka” som hade nåt med nån tsar att göra och var fyllda med plommonsylt. Och efter jag tagit bilden kom Hanna, Lina och Tanjo med en variant på syltgrottor med hasselnötter i.

Vilken fest!

Det är helt klart att kakor är något speciellt. Något att samlas kring. Något magiskt.

Det har varit ett väldigt kul projekt, det här. Roligast har det väl varit att upptäcka bakverk som jag tidigare inte hört talas om, som bulle med bulle, men framför allt Runebergstårtan. Den är nog min favorit från året som gått. Mycket just för att jag aldrig hört talas om den och att beskrivningen av den inte lät särskilt god men att den sedan var överraskande god.

Men det är skönt att det är över. Nu kan jag fokusera på lite andra projekt och istället baka när jag har lust och för att jag är sugen

Hoppas du som läst det har har fått ut något av det. Vi ses nån annanstans!

/Steve Nyberg

Advertisements

9/12 – Pepparkakans dag

IMG_5344.JPG
Det sägs att pepparkakan kom till oss i väst med korsfararna på medeltiden. Detta är dock en osanning som avslöjas enkelt av att pepparkakor gör dig snäll och korsfararna var inte på något sätt snälla. (Förutom Arn, förstås.) Pepparkakorna verkar snarare ha kommit till oss via de tyska Hansahandlarna då det finns omskrivet att det var en viktig vara i klosterapoteken och det sägs att nunnorna själva vid den tiden hade pepparkakor som sin enda last.

Hans hette kungen av Danmark i slutet av 1400-talet. Han blev ordinerad pepparkakor av doktorn mot sitt hemska humör, kanske efter att han tagit över Norge och Sverige och gjort sig till Unionskung. Och pepparkakorna verkar ha hjälpt för nu är han på wikipedia sammanfattad som “en verksam och klok konung, i det att han var flitig och arbetsam i sin inre styrelse, och försiktig och fredsvänlig i den yttre politiken”. (Hans son åt dock förmodligen inga pepparkakor. Han är nämligen känd som Kristian Tyrann.)
Hans såg det som sitt stora mål att krossa Hanseförbundets handelsmonopol – förmodligen för att han blivit så snäll av pepparkakorna att han ville se till att de släpptes fria på marknaden.

22/11 – Wienerbrödets dag

We call them wienerbröd! Men österrikare kallar dem för “Köpenhamnbakelser” och resten av världen kallar dem för “danskar”. Varför är det bara vi svenskar som tror wienerbröd kommer från Wien? Ingen aning. Men enligt legenden har de åtminstone österrikiskt påbrå. “För längesen” var det bagarstrejk i Danmark, och då kallades strejkbrytarbagare in från Österrike. En dag hade en av dessa klantat sig och glömt knåda in smör i bulldegen så han kavlade in det i efterhand. Och så uppstod den frasiga fluffiga smördegen. En dansk bagare serverade dem på USA:s president Woodrow Wilsons bröllop 1915 och det exotiska bakverket blev en succé.

Wienerbröd finns nu i en mängd olika varianter, men det mest klassiska är väl det med vaniljkräm i mitten. Den kallas för spandauer – enligt sägnen döpt efter ett fängelse i tyska Spandau. Klicken med vaniljkräm skulle då representera en fånge omringad av höga murar av smördeg. Kanske är fången den populäre nazisten Rudolf Hess, som var fängelsets sista fånge? Samma fängelse har hur som helst även gett namn åt det brittiska new romantics-bandet Spandau Ballet.

Men jag föredrar Ultravox.

17/11 – Napoleonbakelsens dag

Det är ganska många firade bakverk som knyter an till viktiga personer. Runebergstårtan. Mazarinen. Gustav Adolfbakelsen. Semlan. Och så napoleonbakelsen. Fast napoleonbakelsen är inte uppkallad efter Napoleon. På riktigt gammal franska betydde Napoleon “från Neapel” men i Frankrike heter Napoleonbakelsen istället “mille-feuille”, som betyder “tusen blad” – vilket förstås anspelar på att smördegen sväller upp i jättemånga små frasiga lager när den gräddas. Det namnet blir dock missledande med tanke på att alla napoleonbakelser/millefeuillear jag ser på internet använder smördeg som bara gräddats litegrann och därför inte svällt särskilt mycket. Lagren blir därför ganska platta. Men jag körde på full blås in i ugnen så bakelserna blev rejäla.

Men vad var det för viktig person Napoleonbakelsen var knuten till då? Jo, holländaren Jan Hannema, som  var showartist i mitten på 1800-talet. Jan var kortväxt (71 cm lång) och kallades därför av sina syskon för “Tom Pouce” (som betyder “Tom Tumme”). Han ska tidigt ha uppmärksammats för sina imitationer och skapade sig en artistkarriär som Admiral Tom Pouce, då han uppträdde iklädd admiralsuniform och utrustad med värja och teleskop.

Det vi kallar för Napoleonbakelse heter i Nederländerna (och de engelsktalande länderna) “tompouce” efter denna scenpersona.

 

PS. Om du bakar din egen smördeg (vilket du behöver om du vill ha den glutenfri (och äggfri)) så se till att göra extra mycket, för på lördag är det wienerbrödets dag! Ses då.

14/11 – Ostkakans dag

Ostkaka, det är väl så svenskt det bara kan bli? Lika svenskt som kanelbulle, som också har en egen dag. Och på samma sätt som kanelbullen inlindats i mysiga fosterlandskänslor så har även ostkakan det. Så till den grad att Centerpartiet velat göra den till officiell nationalrätt. Centerpartiet tog även ostkakan som slagträ när de drev kampanj mot Livsmedelsverkets beslut att förbjuda opastöriserad mjölk. “Ostkakan kan snart bli olaglig” skrev de i debattartiklar och skickade ut till klicksvultna dagstidningar. (Varpå Livsmedelsverket ändrade beslutet, efter en “fördjupad utredning”.)
Och det är så klart mjölklobbyn, via bulvanföreningen Ostkakans Vänner, som infört denna löpelimpas dag, precis som kanelbullens dag uppfanns av sockerbagarna. Men lika glad för det är jag, men gladast är nog räven. För vi klarar ju oss så bra utan animalier och tack vare receptet från Kakboken utan ägg och mjölk av Karolina Tegelaar kan vi fortsätta mumsa på ostkaka, bestående av i huvudsak grötris, grädde och mandel istället för torkad kalvmage.

11/11 – Chokladens dag

Om du frågar en aztek betyder choklad (xocolatl) “bittert vatten”, men frågar du en maya så betyder det (chicolatl) “vispad dryck”. Oavsett om den är bitter eller vispad så är chokladens ursprungliga form alltså flytande. Columbus snodde med sig kakaobönor när han var i Amerika och hälsade på på 1500-talet, men ingen visste riktigt hur de skulle hanteras så de blev inte populära förrän ett århundrade senare, när Ludvig XIII drack choklad på sitt bröllop. Ytterligare ett århundrade senare upptäckte Carl von Linné kakaoträdet och gav det ett latinskt namn. Han tyckte chokladen var hälsosam och passade särskilt för kvinnor, som likt barn inte klarar av att dricka brännvin.

Jag följde inte riktigt Linnés recept utan höftade lite med 78% vietnamesisk choklad, farinsocker och sojamjölk tills det smakade gott. Sen fyllde jag upp med marshmallows och kanel.

7/11 – Kladdkakans dag


Idag är det kladdkakans dag!

Tyvärr har Herr bloggvärd klantat sig (läs: varit ohyggligt upptagen) och helt glömt bort denna viktiga bakdag. Tur då att det finns hyvens folk som bara råkar ha bakat en kaka till idag (eller igår kanske, schhhh) och kan hoppa in som gästbloggare.

Jag har knappt gjort kladdkaka sedan jag slutade med animalier och har ingen aning om vilket recept som är bäst. Hur som helst körde jag efter det här receptet, som sina skumma och rätt nyttiga ingredienser till trots (svarta bönor!) resulterade i en väldigt god kladdkaka. Fast den var nog mer åt brownie-hållet, förmodligen för att den var inne i ugnen lite längre än vad som stod i receptet. Jag körde med smält choklad ovanpå och det lyfte den verkligen, men nästa gång blir det nog hasselnötter istället för snordyra paranötter som knappt smakar något. Förresten, ha i lite lönnsirap om du råkar ha det hemma. Gott så!

/Lovisa

6/11 – Gustav Adolfsdagen

Kungen är död! Det ska vi fira. Så idag äter vi Gustav Adolfbakelser. Gustav II Adolf levde 300 år innan folkhemmet och hade därför inget intresse av att kalla Sverige för neutralt. Så när det dök upp ett världskrig släpade han ivrigt in oss i det. Han roffade åt sig några baltstater, försökte sig på Polen men ångrade sig och vände neråt mot Tyskland istället där det till en början gick bra och han fick sätta svenska flaggan i flera områden innan han till slut fick en knapp i huvudet av någon som inte hade råd att ladda bössan med kulor under slaget vid Lützen. För detta blev han känd som Krigarkungen och är den ende svenska kung som fått den officiella titeln “Den store”. Själv ville han dock helst bli kallad för “Lejonet från Norden”.

Och nu äter vi alltså Gustav Adolfbakelser. Gustav Adolfbakelsen har ingen fastställd form utan verkar kunna se ut lite hur som helst. Det centrala är att det är en chokladsilhuett av G2A på toppen av vilken bakelse du nu får för dig att göra. Vi hade dock inga sådana liggande hemma så vi nöjde oss med att göra Napolenbakelser. Jag har mig veterligen aldrig ätit någon sådan tidigare och blev ganska besviken. Trots en massa grädde kändes den ganska fattig. Men alla bakelser kan ju inte va fantastiska.

UPPDATERING:
Enligt säkra källor (kommentarer på sociala medier) så blev Gustav II Adolf inte alls skjuten med en knapp. Det var det Karl XII som blev. Men den övriga faktan stämmer säkert.

18/10 – Chokladmuffins dag

När jag var liten hade jag memorerat chokladmuffinsreceptet från 7 sorters kakor. Jag och min bästis brukade svänga ihop en plåt med muffins när vi var sugna på nåt gött. Det hände rätt ofta. Då brukade vi ta ut plåten några minuter för tidigt för att få riktigt kladdiga chokladmuffins.
Nu är jag vuxen och gillar vuxen choklad. Och chokladmuffins som är gjorda för att vara maffiga, istället för att bara fuska och äta dem halvfärdiga. Så nu kör jag på Glutenfria Bakbokens mörka chokladmuffinsrecept istället.

IMG_4725.JPG

IMG_4738.JPG

4/10 – Kanelbullens dag

En kanelbulle att sämja dem. En kanelbulle att främja dem. En kanelbulle att i mörkrets vida rike tämja dem. Kanelbullens dag. Den enda sanna bakdagen. Nä, det stämmer ju inte. Alla bakdagar är förstås lika viktiga, men kanelbullens dag är väl den enda bakdagen som allmänheten inte går man ur huse för att beklaga sig att “det finns ju en dag för allt nuförtin”. Kanske för att kanelbullen är så tätt insnärjd i vår självbild. Kanelbullen är ju äkta svensk – klart vi gillar kanelbullar.

Men precis som alla andra föreställningar om det typiskt svenska så är även kanelbullen ett ganska nytt påhitt. Den dök upp på konditorierna nån gång efter första världskriget, när det fanns pengar över till kanel efter att vi inte behövde köpa massa bomber längre, och efter det andra världskriget hade det blivit ekonomiskt möjligt och populärt att baka dem hemma.

Och nu har vi det så gott ställt här i Sverige att vi har råd att baka kanelbullar året om, fastän det är krig runt i hela världen. För vapnen har de ju köpt av oss. Ka-ching!

kanelbullar kanelbullar2

kanelbullar3

kanelbullar4

(De här bullarna är gjorda med hjälp av Glutenfria Bakboken, men jag gjorde dubbel sats och bytte durramjöl mot sojamjöl.)